.

07 - Min bästa vän

Min allra bästa vän är Paulina.

Hon är en vacker flicka som alltid (nästan) får mig på bra humör. Hon har långt, tjockt, jätteblondt hår som får vilken annan flicka som helst att bli grön av avundssjuka. Hon har blåa ögon som är extra blå när hon är trött. Hennes långa, smala ben vittnar om att hon skulle vara en hälsosam, aktiv flicka men ack så fel. Vitt bröd, pasta, smör, godis och glass är allt hon lever av. Och kaffe. Hon är väldigt öppen och bryr sig sällan om vad andra tycker. Hennes självsäkerhet är ett faktum. Hon skrattar alltid högst och längst, precis som jag.

Folk som träffar oss inser snabbt att vi är väldigt nära vänner. Vi är nästan som samma person, känner du mig känner du nästan Paulina också. Med detta sagt kan man tro att vi varit kompisar ända sedan vi var små hjälplösa barn; men det är allt annat än sant. Vi träffades första gången i sexan. Jag började i en ny skola och Paulina gick i min klass. Vi hade gemensamma kompisar i klassen och tvingades umgås med varandra, mot vår vilja. Till sist, någon gång i slutet av sjuan var vi tvungna att umgås helt själva med varandra och insåg så att vi var väldigt lika.

Idag är vi brothers from other mothers. Vi pratar nästan enbart i internskämt vilket lätt får utomstående att känna sig smått förvirrade. Vi spenderade så otroligt mycket tid med varandra i nian att vi bokstavligen inte klarade oss utan varandra.

Vi är kort och gott soulmates.